blommprickigt

Ljuger för sig själv, ljuger för de runt omkring, kommer på undanflykter, mår dåligt såväl psykiskt som fysiskt, går på diet, har höga krav på sig själv som blir högre och högre, blir aldrig nöjd, osv. osv. Listan går att göra lång och det är hemskt. Vart ska egentligen gränsen gå?

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Tror jag blir tokigt snart. En vän till mig har stora ätstörningar. Hon ljuger först till sig själv och sedan till oss, runt omkring. Kommer till middagsbordet och säger att hon redan ätit middag och dricker istället ett glas vatten. Ett annat ex. är att hon en dag åt två skorpor på dagen för att kunna gå ut på restaurang på kvällen och äta middag tillsammans med sin familj och pojkvän. Ändå så petade hon bara i maten. Känner hur rädd och hemskt detta är, detta har redan gått för långt och jag känner mig så maktlös.

Hur ska man kunna få en person som är myndig att söka hjälp? Hur ska man få den personen att förstå att det här inte fungera och att det är livsfarligt?

Jag tycker det är så hemskt att personer inte kan vara nöjd med hur de ser ut. Att sträck på sig och var stolt! Vi ska vara nöjd och glad över den personen vi är och den kroppen vi bär. Vi alla är vackra och bär något speciellt. Kom ihåg det. 

Endorfiner som sprudlar, en glädje och trygghet som jämt finns där, lyckorus, adrenalinkickar som kommer utan förvarning och ansträngning. Ja det är obeskrivbart hur man bra man kan mår när man är kär. Dock är ett förhållande inte alltid en dans på rosor, det är något vi måste tänka på. För när man är kär kan man också må och känna – besvikelse, irritation, vansinnig, förkrossad osv. osv.

Det är inte alltid lätt. Många gånger vill vi att allt ska flyta på, vara bäst hela tiden. Det går inte, hur gärna vi än vill.  Alla förhållanden har nog svackor, hur dumma vi än tycker de är. Men varför? Vad är de bra för? Men det är nog så, att i ett par med starka känslor för varandra, finns det inget som kan skilja dem åt. Kärlek övervinner allt brukar vissa säga, och kanske är det så när man hittat den rätte.

Bara det lilla att det känns som en evighet när man är ifrån ett tag, en evighet man vill ska försvinna lika fort som den uppstår. Man vill blunda, slå med fingrarna, öppna ögonen och * poff * så vill man känna det där lugnet och tryggheten som just han ger en. En puss på pannan och höra de tre magiska orden, jag älskar dig! ♥

Ett kopp starkt kaffe, nybakat bröd, massa gott pålägg, ägg och bacon, fil och massa olika sorters flingor. Ja, körde all in på frukosten i morse. Magen är fortfarande mätt trots att det närmar sig lunchdags snart.

Haft en härlig start på dagen. Vakande som alltid upp bredvid världens gosigaste människa som jag tycker så fruktansvärt mycket om. Han gör mig glad och jag gör honom glad, vi passar helt enkelt perfekt ihop. Älska. Älska. Älskar’t!

Det känns lite tungt då vi inte kommer att ses på en hel vecka.. Kommer sakna honom massor. Men om vi har klarat en helg och tre veckor i somras så känns det inte som något bekymmer. Det är viktigt att länge efter varandra och kunna lite på varandra. Två viktiga ståndpunkter i ett förhållande enligt mig.

Nu ska jag skicka iväg ett gulligt sms till honom och sedan stråla på jobbet. Jag känner mig grym och älskar detta! Kram. 

Du står där. Lullar lite lätt framåt. Dina ljusblåa byxor lite snyggt uppvikta, trots att det är vinter. Ljusa tjocktröjan satt som en smäck mot din muskulösa kropp. Dina ögon glänste i januarinatten mot allt glitter och glamour som låg som en oas på dansgolvet.

Jag kommer aldrig glömma när jag satt där. Lite halvt vilse från mina vänner. Jag kände igen dig med detsamma, men ville inte riktigt ta steget att gå fram och prata med dig. För egentligen, jag kände inte dig. Jag hade aldrig pratat med dig. Jag hade aldrig ens sätt dig. Men jag såg att du gick mot mig, men raka bestämda steg. Jag såg det. Du var på väg rakt mot mig.

Vi satt där och pratade. Kändes inte verkligt. Förstod inte riktigt vad som hade hänt efter att han hade gått och jag hade fått en kram. Kommer aldrig glömma den där kvällen. Aldrig. 

Jag skriver detta med nästan en tår i ögat. Idag är det sista kvällen jag har ihop med min lilla älskling på tre veckor. Det känns tungt, men under dessa veckor kommer våra känslor förhoppningsvis att växa och vi kommer att ha en stor saknad och längtan efter varandra. Känner på mig att dessa veckor kommer att gå fort. Vi båda kommer att hitta på saker och ha massor att dela med till varandra när vi ses igen.

Känslan att ses igen efter en längre tid är obeskrivbar. Det är magiskt. Jag älskar den känslan. Och det som gör det ännu bättre är att jag om inte allt för länge kommer att få ha den känslan för ett tag. Älskart.

Jag slutar snart jobba för dagen, då kommer han och vänta på mig. Vi ska ta vara på varenda sekund och mysa, gosa och prata till max. Den känslan är mycket fin och betydelsefull.