EN VINTERKVÄLL
Du står där. Lullar lite lätt framåt. Dina ljusblåa byxor lite snyggt uppvikta, trots att det är vinter. Ljusa tjocktröjan satt som en smäck mot din muskulösa kropp. Dina ögon glänste i januarinatten mot allt glitter och glamour som låg som en oas på dansgolvet.
Jag kommer aldrig glömma när jag satt där. Lite halvt vilse från mina vänner. Jag kände igen dig med detsamma, men ville inte riktigt ta steget att gå fram och prata med dig. För egentligen, jag kände inte dig. Jag hade aldrig pratat med dig. Jag hade aldrig ens sätt dig. Men jag såg att du gick mot mig, men raka bestämda steg. Jag såg det. Du var på väg rakt mot mig.
Vi satt där och pratade. Kändes inte verkligt. Förstod inte riktigt vad som hade hänt efter att han hade gått och jag hade fått en kram. Kommer aldrig glömma den där kvällen. Aldrig.
