blommprickigt

Nyss lämnat Linsan med familj. Nu är vi åter på vägarna och har det mysigt, kollar på utflykten och sitter och surrar.

Jag lever livet och älskar det, samtidigt som jag håller på att längta ihjäl mig till mig älskling och känner lite småstress över allt vi har i skolan just nu. Men snart är sommarlovet här och det kommer bli perfekt!

Att en dag kan vända från att vara på topp till att bli något helt annat. Allt jag hade planerat att göra nu ikväll är förstört. Jag hade bara viljat ringt till min älskling och berätta hur allt låg till och är. Men det fungerar inte för då blir det inte längre en överraskning.

Jag är glad samtidigt som jag är ledsen och besviken. Men det får jag vara ikväll, men inte längre än så. I morgon ska jag vakna upp med ett leende och vara redo och berätt inför engelska läs och hör nationella! Here we goo!

Var inte så hård mot digsjälvtänk om digsjälv blir ledsen?

Livet går upp och ner likt en berg och dalbana. Toppar och dalar, upp och ner. När man som minst anar det tar livet en helt annan vänding. Jag tror att det är viktigt att uppskata det man har och inte bara se det negativa. Vilket kan vara svårt under perioder då man känner att allt bara blir helt fel. Men när man känner sig allra längst ner på botten brukar det ofta vända om helt. Förr eller senare..

Hur kan vi gå från att vara superlyckliga till att i nästa stund vilja stänga ute oss själva från omvärlden, krypa ner under täcket och gömma oss. Det är sjukt vad saker och ting kan påverka oss. Jag tror ändå att dessa dalar kan vara bra  för oss ibland. Eller någon sorts mitt emellan läge, det skulle vi behöva.

Vi var båda klädda i röda kläder. Det var vår färg. Det var du och jag. Vi bruka ofta vara ute och busa och leka. Jag förstod det inte då, att jag en dag skulle mista din fysiska närhet, dina varma kramar och din goda doft. En sak har jag lärt mig under denna tid utan dig och det är att älska och ta hand om de vi har runt omkring oss och håller kär.

Jag förstod det inte ens då du med åren blev tröttare och inte vill vara ute och leka med mig lika mycket. Du kunde ibland skylla på att det var kallt ute, trots att solen och strålade som bara den. Jag stirrade mig blind. Jag såg det inte. Jag såg inte vad det var som var på väg att hända. Jag var busig och ung, lekfull och ville hitta på massa bus som du och jag alltid brukade göra. Det var vi som alltid gjorde sådant.

VI, DU OCH JAG.

Morgon dimman är som tätast. Jag vandrar längst stranden, ser dina fotspår bli allt starkare. Jag känner att jag kommer allt närmre dig, men all tät dimma som yrar runt i luften gör det svårt. Jag virar runt i cirklar. Blir förvirrad och frustrerad. Jag känner ditt rop som en svag strimma viskandes i mitt vänstra öra. Jag hör dig, men jag ser dig inte.

Paniken börjar över att ta, frustan att finna dig. Det är dig jag vill ha. Här. Och. Nu.

Bilder från we♥it.com

Jag får ofta samma fråga ställd av människor som träffar mig regelbundet. Hur kan du alltid vara så glad?

Jag är den typen av människa som tänker "åh vilken härlig dag, solen skiner!", "åh vad mysigt med regn, nu blir blommorna glada" eller "vad härligt med åska, lite spänning i vardagen!" på morgonen. 

Och tro mig, jag kan vara jävligt tjurig också!

Kalla mig flummig men det GÅR faktiskt att bara bestämma sig för att vara glad. Oftast. I alla fall går det att låtsas lite, och det hjälper. Om det regnar, se symboliken i det. Allt sköljs bort. Alla negativa tankar och allt skit du ångrar bara försvinner. Sen kommer solen och det är den nya starten.

Lyssna på musik som gör dig glad, ha färgglada kläder på dig och tänk positivt. Ofta glömmer man bort så små saker i vardagen som betyder mycket för dig och som hjälper dig, för att du förblindas av allt negativt. Har en kille/tjej spottat, trampat och förstört dig känslomässigt? Tänk på din bästa vän, din pojkvän/ flickvän eller din familj. Dom finns alltid där. Men du ser inte det för du är så upptagen med att hata någon annan.

Det är din tur att vara lycklig nu! Och du kan ge ödet en liten knuff genom att bara jobba på din utstrålning. Se regnet som en utrensning av allt negativt. Uppskatta solen när den kommer och värdesätt dina nära.

Vad finns det och säga? Jag känner mig vilsen, eller en aning i alla fall.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, vad jag ska göra eller vad jag borde göra. Jag sitter här, bakom en datornskärm, i köket för att vara exakt, har en värkande rygg som för stunden är värre än värst. En kopp kaffe bredvid mig och en snarkande hund i lådan alldeles intill bordet där jag sitter. Ett skrivblock upp på bordet, det står imperfekt och priteritum, något som jag borde ägna mig tid åt just nu- men som istället blir spenderad här.

Ett spanskaprov som går i stapeln på tisdag till veckan, en vecka om jag ska vara exakt. Nu när jag tänker efter så är det länge, en hel vecka! Oj. Nog är det bra allt, känns bra! Kanon om jag säger så!

Jag känner mig lite yr och borta, har mått illa sedan i lördags, ida är det tisdag. Tankarna har börjat cirkulera i mitt huvud, kan det vara så att jag har gott och blivit laktos, eller något liknande? Hualigen, ska nog sluta spekulera och dra slutsatser kring det och istället se om det blir bättre och om inte, höra av mig till någon som kan hjälpa mig!

Annars då? Jo det känns just nu som ett ganska meningslöst och strödigt inlägg, men vad gör det? Kan få bli något sådant också, för det är ju ganska roligt att skriva. Skrivet det som faller en för stunden, och poff så bildar det meningar som kan bli ganska fina och kanske betydelsefulla i slutändan!

Nu ska jag ta och rycka upp mig som min vovve verkar ha gjort, han sprang nämligen in i tvrummet och började skälla på något intressant han såg. Jag ska nog göra samma sak, rycka till mig och få lite saker gjorda. Eller rättare sagt kanske stänga ner plugget för dagen och förbereda sig för sängen. Känner mig riktigt slut och trött efter den här dagen! Denna tisdag har varit lite jobbigare än de andra. Undrar varför? Men så ska det väl också vara, att inte allt ska vara på exakt samma vis varje gång och hela tiden!