blommprickigt

Ibland är det bara svårt att förstå det här. Hur allting fungerar. hur varenda själ jag möter är en egen person, en som har en egen bubbla och egna idéer. En person som försöker göra det rätta för sig själv och andra, en person som har egna tankar som ingen vet om. En person. En person i mängden. Men som faktiskt inte är i mängden. Utan är unik med alla sin hörnstenar och leenden. En person som inte är jag.

Därför försöker jag att inte dömma varenda en jag möter, att inte se de med bara min ögon för den personen jag tittar på är unik. Och jag kommer inte känna den bara för att jag ser den varje dag utan att prata med den. Och jag kommer inte känna den om jag såväl pratar med den en gång i veckan under ett års tid. Jag kommer definitivt inte känna den om jag bara läser dess blogg/twitter/facebook.

Om det finns någonting fint i den här världen är det alla lära känna någon på djupet, att föra över sin tillit till någon som man vet orkar för två när det behövs. att föra över sina egna tankar och sitt egna jag till någon annan. så man aldrig är ensam. Så man aldrig tänker själv.