blommprickigt

Har haft en tuff men ändå så grymt fin och känslofylld natt. Jag mötte upp mitt hjärta igår efter jobbet, vi gjorde en del ärenden inför hans resa. Vi åkte sedan hem till mig och han överraskade mig med att vi skulle gå på bio ihop, vi såg på Sune. Hur mysigt och rolig film som helst! Det var en bio som verkligen passade oss i går, vi båda var lite busiga och glada! 

 

Efter bion åkte vi hem till mig, klockan hade inte hunnit slå så mycket så vi kunde ändå ta vara på hela kvällen. Vi fick främmande ett tag på kvällen också. Vi fickade ihop och sedan gick vi ner till mig. Pratade och bara myste. Jag var så fruktansvärt trött så när min P gick på toa så hann jag och somna haha! Kan inte med ord beskriva hur slut jag var efter min dag. Det var där allt började i alla fall. Vår dag som hade varit så bra, perfekt och fin blev på ett par mikrosekunder upp och nedvända... 

 

Tårarna började rinna från våra kinder under kvällen. Sura miner och bitterhet löser inget, men det var något vi båda hade gott om i går kväll... Men det slutade med att vi grät i varandras famn, inlindandes i varandra och konstaterade att vi båda var sugna på nattifika. Vi båda några sekunder senare halvlåg i sängen med fika. Hjärtat åt piråg och jag åt lussebulle som jag doppade i ett glas mjölk. Vem har sagt att man ska vara normal jämt?

 

Vi somnade sedan tätt intill varandra och somnade som bäst när jag hade huvudet på hjärtats bröst och fick hans värme och hörde hans hjärtljud. Jag älskar det. Det är då jag mår som bäst. 

 

Vi vaknade i morse, lika så då, tätt intill varandra. Trots att vår natt ihop började som ett kaos, så blev det så fin ändå. Man kan aldrig spola tillbaka tiden, men trots det, så har min natt varit bra och det är jag glad över. Annars skulle mina kommande åtta nätter bli hemska. För natten inatt var nämligen sista natten innan han åker utomlands, dock så kommer han ju tillbaka i mitten på nästa vecka så, så farligt är det inte! 

 

Efter att jag pussat på mitt hjärta superdupermycket i sängen fick vi skynda oss och trots det ändå ta det lugnt och mysa så hann jag i tid till praktiken. Och där emellan kyssa mitt hjärta massor i bilen på vägen dit. Nu, när klockan är dryga sju så känns det ganska ok. Då, i morse, kändes det lite jobbigt. Men jag vet att denna vecka kommer gå hur fort som helst och att de kommer att sköta sig och ha det bra, lika väl jag. 

 

Varför jag inte uppdaterat här något under dagen är för att jag precis kom hem. Har varit på ett möte på brandstatinen ihop med min PA- kollega. Nu är jag hemma för dagen och det känns bra, har varit borta i nästan 10 timmar så ska bli skönt med en lugn kväll. Tänkte ringa hjärtat nu som ringde mig när jag var på brandstationen.