blommprickigt

Jag är nästan 19 år. Det känns som att mitt liv bara springer förbi mig. Jag är uppe i min bästa och mest spännande ålder enligt många runtomrking mig. Det säger åt mig å njuta och ta vara på tiden. De fortsätter att säga "snart blir du vuxten och då förändras livet". 

 

Ja det förstår jag väl -_-. Men kanske är det det jag längtar efter? Att få möta en förändring, ta eget annars på en annan nivå? Ha ett jobb, inkomst och en fin framtid som ligger framför mig!? Det är det som jag känner mig redo för. Jag vill bli klar/ få min utbildning, skaffa familj barn osv. Jag vill resa, upptäcka världen ja, you name it! 

 

Jag längtar så frukstansvärt till studenten, och jag vet att jag säkert någonstans där i augusti kommer tänka tillbaka på denna tid. Jag kan nästan slå vad om att det kommer finns ögonblick då allt för en sekund känns ganska mörkt och grått och då kommer sakna gymnasietiden. Men nu är nu, då var då och framtid det är framtid. Det bara är så och jag längtar. Jag känner mig ganska less på alla lärare på skolan, de tar en inte på allvar längre. Jag sliter och kämptar som ett djur och det tänker jag inte ge upp med för det, men snälla termin gå fort och ge mig flyt och lycka!