blommprickigt

Helvete. Helvete. Helvete.

 

Skriver nu då jag är som mest irriterad för det är då jag som bäst kan sätta fingera på mitt mående. Jag är så ledesen, han sårar mig så, men det är som att jag blundar för det själv. Det är jobbigt att vara kär i någon, bli ledsen och sedan liksom komma tillbaka. Men det stora frågan är om jag ens är kär i rätt person? Kanske är jag kär i kärleken? Det är inte svårt när det är lätt och det är inte lätt när det är svårt.

 

Nu sitter jag här, i sängen, ska se på paradis hotel och skita i allt. Detta är andra gången i rad som han inte kan komma. Båda gångerna har jag blivit irritera och besviken. Snart kanske jag ger upp. Jag hörde hans röst nyss, frågan är om jag ska ringa honom innan jag sover, för helt seriöst, jag tror jag lät som en djävul. Kanske betydligt surare och besviknare än vad jag egentigen är.