blommprickigt

Haha jag skrattar nästan lite åt mig själv, jag må verkligen vara en blad det tråkigaste människorna som finns just nu. P kom ju som sagt till mig i går. Jag var helt död och nästan lite groppy, hade ont och går på tabletter... Jag somnade i hans film med detsamma när vi skulle sätta på en film. Vi såg dock klart den idag på morgonen och då var jag lite mer vaken och med hihi. 

 

Men jag vet att mitt hjärta förstår mig och han är faktiskt väldigt duktigt på att ta hand om mig. Han var hela gårdaen och natten rädd för att han skulle smocka till mig och sa vid ett flertalet ggr "en meters avstånd", lillsnutten min. Han var heltiden rädd att smocka till mig, men jag sa att man inte behövde varar orolig för jag vill komma nära honom. Jag behövde känna hans närhet.

 

En liten rolig grej som jag har lagt märke till (som inte går att missa) är att jag inte kan pussas för det gör alldeles för ont. Hur hemskt är inte det??? Jag som älskar att pussas och gosa.. Eller okej, jag kan vid ett mycket mycket lätt beröring möta andras läppar, men det är knappt en puss enligt mig. Huaga, jag hoppas att detta går över ganska fort.

 

Nä nu ni, pojken har åkt till frissan och jag ska väl kanske ta mig en liten tupplur. Vi hörs, kramar!