FRÅGA: KAN INTE DU BERÄTTA HUR NI BLEV TILLSAMMANS?
Jag fick en väldigt fin fråga för ett bra tag sedan men har helt glömt bort att svara. Nu när jag ändå ligger hemma och bara tar det lugnt så tycker jag att det är ett utmärkt tillfälle att ta tag i denna fina fråga. Och det lyder: Kan inte du berätta hur ni blev tillsammans?
Absolut kan jag göra det! Det hela började för bra precis ett år sedan. Jag och min dåvarande kille hade gjort slut. Allt var ganska rörigt och jag hade mycket med allt just då. Tänkte inte så mycket på att skaffa en ny kille på en gång fastän närheten av någon saknades
En dag så var jag inne på fb. Jag bara råkade komma in på hans facebook, hans sida, och sedan så råkade jag bara klicka på "skicka vännförfrågan". Hade ingen aning om vad jag höll på med. Något jag aldrig brukar göra, men jag kände något speciellt. Vi hade gemensamma vänner, men jag hade aldrig träffat honom. Och det dröje inte länge förrän han accepterade min förfrågan. Vi började chatta på fb. Samtalen blev allt längre och på en annan nivå en endast "hej".
Vi smsade jättemycket under hela sommaren, men som jag sa- första riktiga träffen var i början av augusti. Han tillsammans med två kompisar åkte ut till min stuga, en som jag träffade och en helt ny även för mig. Så det var nervöst innan dess tre pojkar skulle komma. Men jag var även sprallig och nyfiken. Skulle bli jätteroligt att få träffa P för första gången, då jag inte riktigt räknar våra ICA flörtar som träffar haha!
Efter den gången så var vi fasta. Vi båda kände att det fanns något mellan oss som vi ville utforsa och se vart det skulle/ kunde leda till. Och det lädde till något så fint och vackert som att han och jag blev ett vi. Den 2 oktober blev vi tillsammans och snart har vi varit tillsammans i ett halvår. Det är underbart och vi är kära och lyckiga tillsammans.
Det är så roligt, vi har pratar om sommaren efteråt. Jag kan b.la. dela med mig av att han berättade att han spejade på mig på ICA tillsammans med sina arbetskollegor. Pratade med mig med sina kompisar för att komma på sätt så vi kunde träffas. För han, precis som jag- var nyfiken hoppades (kan man säga så?) att det skulle bli något vackert mellan oss.
Det är undrbart och unikt. Kärlek är något sagolikt som varje människa är värda att känna på! ♥
Absolut kan jag göra det! Det hela började för bra precis ett år sedan. Jag och min dåvarande kille hade gjort slut. Allt var ganska rörigt och jag hade mycket med allt just då. Tänkte inte så mycket på att skaffa en ny kille på en gång fastän närheten av någon saknades
En dag så var jag inne på fb. Jag bara råkade komma in på hans facebook, hans sida, och sedan så råkade jag bara klicka på "skicka vännförfrågan". Hade ingen aning om vad jag höll på med. Något jag aldrig brukar göra, men jag kände något speciellt. Vi hade gemensamma vänner, men jag hade aldrig träffat honom. Och det dröje inte länge förrän han accepterade min förfrågan. Vi började chatta på fb. Samtalen blev allt längre och på en annan nivå en endast "hej".
Vi pratade allt oftare och maj så bytte vi nummer. Smset var upprepade och det slutade med att vi smsade dagligen. Pratade flera gånger om att träffas men aldrig något som blev riktigt av förrän i slutet av sommaren. Dock så visste jag att han jobbade på ICA så jag var där så ofta som möjligt med förhoppningarna att stöta på honom (haha gulligt och löjligt jag vet, men bryr mig inte om vad ni tycker om det). Och en dag när jag var på ICA så stod han bara där, typ rakt framför mig, den långa och ståtliga kroppen, de bruna håret tillsammans med den gyllenbruna huden och de alldeles bruna klara ögonen stirrandes in i mina. Vi gjorde någon rolig vinkning till varandra, vi båda försvann vidare åt våra håll.
Vi smsade jättemycket under hela sommaren, men som jag sa- första riktiga träffen var i början av augusti. Han tillsammans med två kompisar åkte ut till min stuga, en som jag träffade och en helt ny även för mig. Så det var nervöst innan dess tre pojkar skulle komma. Men jag var även sprallig och nyfiken. Skulle bli jätteroligt att få träffa P för första gången, då jag inte riktigt räknar våra ICA flörtar som träffar haha!
Efter den gången så var vi fasta. Vi båda kände att det fanns något mellan oss som vi ville utforsa och se vart det skulle/ kunde leda till. Och det lädde till något så fint och vackert som att han och jag blev ett vi. Den 2 oktober blev vi tillsammans och snart har vi varit tillsammans i ett halvår. Det är underbart och vi är kära och lyckiga tillsammans.
Det är så roligt, vi har pratar om sommaren efteråt. Jag kan b.la. dela med mig av att han berättade att han spejade på mig på ICA tillsammans med sina arbetskollegor. Pratade med mig med sina kompisar för att komma på sätt så vi kunde träffas. För han, precis som jag- var nyfiken hoppades (kan man säga så?) att det skulle bli något vackert mellan oss.
Det är undrbart och unikt. Kärlek är något sagolikt som varje människa är värda att känna på! ♥
Kommentarer
Trackback
