blommprickigt

Jag vet att du sover

känner värmen från din hud
bara

lukten gör mej svag

men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej

allting du pekar på

men bara när du inte hör

vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå

utan din luft i mina lungor

jag kan inte ens stå

när du inte ser på

och genomskinlig grå

blir jag

utan dina andetag

Min klocka har stannat

under dina ögonlock

fladdrar drömmarna förbi

inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud

mitt hjärta i din hand

har jag tappat bort mitt språk

det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå

utan din luft i mina lungor

jag kan inte ens stå

när du inte ser på

och färglös som en tår

blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå

utan din luft i mina lungor

jag kan inte ens stå

om du inte ser på

och genomskinlig grå

vad vore jag

utan dina andetag

Vad vore

jag
utan dina andetag