blommprickigt

Smsade med han igår, troligtvis ska jag åka och hälsa på honom. Snart. Alldeles snart. Allt känns så märkligt just nu. Konstigt. Absolut saknar jag honom och ser ändå fram emot att få träffa min nyinflyttade vän. Men på något sätt så gjorde smset jag fick av honom mig förbryllad och gjorde att jag började tänka. Jag vet egentligen inte vad det är som gjorde att jag känner som jag gör, för smset var riktigt fint skrivet. Måste nog grubbla vidare och ringa min vän då min röst kommit tillbaka och min nästäppa släppt.