blommprickigt

och jag kan möta dess blickar som sakta rör sig mot min rygg.
bränner sig fast och glor. som två stenheta svarta stenar.
som inte tror att jag ser. men jag ser,
och jag kan höra dina ögonlock
som slår upp mot pannan
och ner mot kinderna igen.
som en sekundvisare på en klocka.

när du inser att du inte kan ta över mej.
ta över min existens, min livslust till glöd.
min överfyllda bägare med lycka, som blir till din olycka.

så dödar du dej själv med smaklösa miner,
minnen, människor, personer och tankar.
som äter upp ditt inre och pressar dej neråt.

som gör att du bockar och niger när det är jag som tar tag i din blick.
ser hur du ursäktar dej och vänder dej bort.
försvinner. äter upp.
samtidigt som jag står stolt och stark.
utan att falla, utan att bli igenomgående mörker.

och du möter fortfarande aldrig min blick.