HON.
hon hade dansat med alla andra några timmar före, sådär hand i hand med sin bästavän som tryckte handen lite hårdare när hon var osäker, armar på axlar på folk man egentligen inte brydde sig ett dugg om men som för stunden gjorde allt så himla mycket ljusare och med kramar bakifrån från en nära vän som hade velat fram och tillbaka om hon skulle ta en vit tunika eller svart skjorta men som till sist valde grå tshirt med enormt mkt halsband, bara för att hon ville känns sig bekväm.
och hon visste hur det skulle bli, hon skulle komma hem om två timmar och somna tätt med sin bästavän, men vakna några timmar senare för att mascaran kliade i ögonen (eftersom att det aldrig fungerar), för att solen lyste in och för att när verkligeheten var så bra som den var, var natten det som hade varit hennes högra hand så länge nu hennes fiende. om det nu finns fiender. men det gör troligen det.
och hon visste hur det skulle bli, hon skulle komma hem om två timmar och somna tätt med sin bästavän, men vakna några timmar senare för att mascaran kliade i ögonen (eftersom att det aldrig fungerar), för att solen lyste in och för att när verkligeheten var så bra som den var, var natten det som hade varit hennes högra hand så länge nu hennes fiende. om det nu finns fiender. men det gör troligen det.
Kommentarer
Trackback
