blommprickigt

"det gör så ont, ont att se han sådär. så annorlunda och inte min."
"det får göra ont. det får det."
"men jag måste glömma han, försvinna ur mitt huvud. får inte finnas i min existens."
"gräv inte ner han. ta upp han till ytan nu, låt det göra så ont att det svider i hela kroppen. så att det känns som att hela du är skär som glas. till slut, till slut orkar inte kroppen mer. då försvinner han. men tills dess får du ha ont"