blommprickigt

Och hon satt ensam (även fast hon aldrig var ensam) på någon klippa på någon ö som låg strax utanför hennes egna ö. Ibland var båtar verkligen det bästa som fanns, allra helst jollar som inte går fortfare än man själv går. Oh. Hon bara satt där. 

Egentligen visste inte hon varför hon satt och tänkte så som hon gjorde, för hon visste att tankarna gick av sig själva och att ingenting stämde. Men det blev så bara. Det bara blev så. För tänk om det där om:et blev verkligt och då var allt hon kunde göra. att bara sitta där. 

Men till slut fick hon nog av övertänka tankar, kalla vindpustar i nacken och den där jävla måsen som envisades att cirkulera runt hennes huvud bara för att hon hade ett paket ballerina kladdkaka bredvid sig. Så hon gick hem.