blommprickigt

I februari var det bottenfryst i mälaren 
Götgatan var grå och kall av seklets värsta vinter 
Det var tungt, att gå 
Stockholm verkar full av långa svarta labyrinter 
Jag var virrig och trött, jag var sliten och nött 
Allting runt omkring mig gick i ultrarapid, 
och jag hade inga veckor, inga dar, 
bara en röra av en massa tid 
Jag ville hitta en bra paroll 
Nånting och tro på nåt som tog mig upp en bit över noll 
och hon mötte mig med sitt leende 
Hon sa, "Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"

Och båtarna låg inne vid stadsgårdens kaj 
Jag var beredd o dra till Åbo men hon rädda mig precis 
Vad ska man göra ända fram till maj? 
Mörkret är så tungt och alla männskor är som is. 
men hon tyngdes inte ner, hon sa "Vad spelar det för roll?" 
"Här! Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"

Blå dörren hade öppet och vi slog oss ner i baren, 
hon var hemma efter veckor, runt på resor och jag lyssna 
men hon sa "Jag kanske stannar här ett tag, 
vi kanske hittar nåt att bygga upp en vacker dag" 
Jag måste bara hitta en roll 
Jag sa "Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"

Vi ramlar runt på alla ställen som var öppna den natten 
Vi var konstnärer och dom bästa i sitt slag 
Vi skulle ta oss långt, vi två 
Hon sa "en dag står vi över februari, du och jag" 
Natten var så kall, vi höll hårt om varann 
Nu stänger dom i Stockholm o människorna försvann 
men vi, vi hade lusten i behåll 
Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma

Jag ger min själ till händerna, den som ger och inte rycker 
Jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker 
hon var allt, hon var sin, 
Hon var den vackraste person jag hade träffat någonsin 
Ah, bli kvar här med mig. Bli kvar här med mig 
Vi behöver ingenting, ah vi kan starta på noll 
men jag har ett rum några kvarter härifrån 
Ah, Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll 
...härifrån 
Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll 
ah, vi två 
Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll