blommprickigt

"Hon ställer sig framför spegeln och ser sig själv. Hon ser sig själv som en tjej med hela livet framför sig, en tonårstjej med alla chanser i världen att bli något stort. Hon hör ordet Världen och tycker det låter litet, hör samtidigt ordet Universum och ler för sig själv. Universum är ordet Lagom för henne.


Hennes dröm kommer bli hennes verklighet & hennes verklighet kommer att bli hennes dröm. Varför ha gränser när hennes liv kan vara gränslöst. Varför ha ångest när hon istället kan blicka framåt och tänka att både hennes goda gärningar och såkallade misstag kommer att göra henne till den hon kommer till att bli en dag. En handling kan orsaka ångest men det betyder inte att hon ska basera sitt liv på den onda gärningen som hon råkat utföra. Hon intalar sig själv att alla gör misstag och tiden läker såren, hon ler, samtidigt som spegeln ler tillbaks mot henne. Ett glatt ansikte mot ett glatt ansikte.