VÄNNEN SOM SKA FLYTTA SOM JAG KOMMER SAKNA.
Jag trodde ett tag någon stans låångt inne nergömd i mina hjärna bland hjärncellerna att det kunde bli vi. Du och jag. Igen. Något jag försökte (och försöker) intala mig själv om med stora bokstäver n e j. Samtidigt som jag hoppades då jag tänker tillbaka på alla fina minnen vi har tillsammans. Hur otroligt fin du har varit mot mig, behandlat mig som om jag var det enda som existerade i din värld, alla är så himmla oslagbart. Jag har även mindre bra minnen med dig, men jag ser allt som bra. Jag har insett saker och kommit frammåt i mycket. Då jag tänker på allt dåligt så skulle jag aldrig vilja att det blir vi igen vilket jag är så j*kla glad över. Vi är vänner och det fungerar kanon, det är så det ska vara! Men nu är det bestämt. Du ska flytta. Flytta långt bort. Jag kommer se dig mycket mindre, vilket kanske är bra? Och dåligt, för jag kommer sakna dig. Vilket jag absolut inte tycker är så konstigt, vem saknar inte en nära vän om den person flyttar?
Men jag hoppas det blir bra. Bra för dig och du kan vara dig själv och känna dig trygg, att du blir mer säker på dig själv och trivs där borta. För att erkänna har jag svårt att kunna tro att du klarar det själv så här pass länge. Du kan varken koka potatis eller kaffe, hehe! (Eller ens kunna göra något i ett kök) Men du kommer lära dig det snabbt tror jag, om inte annat hoppas! Allt ordnar sig på ett eller annat sätt. Om man bara bestämmer sig för något och är envis med att lyckas så går det. Maten är liten del i det stora hela som du ska genomgå.
Men som sagt vännen, jag kommer sakna dig. Jag hoppas innterligt att du klarar av det här och att allt blir bra.
Kommentarer
Trackback
