blommprickigt

Jag tror på att skratta - det är bland det bästa vi kan göra. 
Jag tror på att le - för om människor får se oss glada så smittar det av sig även på andra. Och att få förgylla någon annans dag är guld värt.

Men jag tror också på att gråta - för tårar är ord från hjärtat som vi inte kan uttrycka. Och de måste få komma ut på något sätt. Vi gråter av sorg och vi gråter av lycka. Stora känslor som inte går att uttala.

Jag tror att vi själva är den bästa människan genom att bara vara sig själv, att alltid vara sann mot sig själv, fast det kanske ibland är enklare är att ljuga för sig själv. Men gör vi det kan man förlora otroligt mycket i längden och det är bara onödigt. Riktigt riktigt onödigt. Som sagt, var sann mot dig själv. Jag tror du kommer tacka dig själv i slutändan då!

Vissa kan ha svårt att undvika vad folk tycker och tänker om en, bryr sig sådär riktigt mycket om andras åsiker om en själv. Det kan då kanske bli lätt för att automatiskt bli ovän mig sig själv? Att man då tänker att vi inte känner oss själva tillräckligt? Att vi kanske inte duger? Jag säger bara, sluta tänk så! Våga vara dig själv och sträck på dig. Du är unik, exakt som du är. Kom ihåg det!

Vilket som är ganska logiskt är att det blir svårare när man sätts i en sitts där människor kommer med negativa åsikter. Om det är så att du har lätt för att bli påverkad av de du får höra och känner dig pressad och stressad så försök bara ta det lugnt. Pratat med någon du tycker om. Våga säga ifrån till honom/henne de/dem som säger negativa åsikter om dig. Ingen har rätt att klanga ner någon annan. Ingen. Inte ens du, även om du blivit illa behandlad.

Det kanske finns någonting i detta ”Lär vi oss att inte bråka med sig själv kommer vi förhoppningsvis inte bråka med andra heller.”

Jag tror på att skratta och le, för då visar jag den bästa sidan av mig själv. 
Så som jag är.
Den jag är.
Och den jag alltid kommer att vara.