blommprickigt

Ibland nyper jag mej själv i armen för att se om det här är på riktigt.
och varje gång gör det ont för att det är verklighet. 
Och då börjar det alltid kittla och krypa i magen på mej, 
Som fjärilar. Eller som att någon kittlar mej inifrån 
samtidigt ler jag, ler för att det är så otroligt. 
Otroligt att man kan ha det såhär. 
Så himla vackert, dag in. Dag ut.