blommprickigt

Klockan ringde 06.54. Jag studsade upp från sängen. Var klar tidigt. Hann locka håret och mysa med vovven innan jag satte mig i min varma bil. Mysigt deluxe. Kände ända ner i fotspetsarna att detta är en bra dag. En grym sådan. Motcho. Kaffet börjar bli kallt, ryggen börjar göra lite ont. Men leendet är på sin plats, som det måste. Jag känner glädje och lycka. Kollar ut och se mörker, men vad gör det? Ljus och mysiga lampor är tända. Tänka sig vad något så litet kan göra så mycket?