blommprickigt

Skit. Jävla skit. Ursch vad ledsen och less jag är nu. Vill bara gosa in mig i mitt hjärtats famn. Säga allt, berätta exakt vad det är som gör mig så ledsen trots att jag försöker hålla humöret uppe och inte bli ledsen. Men det är svårt. Så så svårt. Jag vill bara gråta ut i hans famn och ha han nära. Nu sitter han framför mig. Liggandes i soffan och jag i sängen. Han ska fika klart och kommer sedan och lägga sig bredvid mig. Jag vill skeda. Känna hans kropp mot min hela natten. Jag vill inte att min trygghet ska åka ifrån mig. Han är borta hela helgen, det känns tungt. Jag måste tänka att på månadgkväll ses vi, men det känns jobbigt. Han valde helt fel helg. Helt. Jag vill ha honom här nu när allt annat känns så jobbigt och turbulent.