blommprickigt

Tårarna vägrar spruta. Allt känns skit. Jag vill inte att mitt liv ska vara så här. Det känns som att allt är mitt fel. Att det är jag som är felet. 

 

Min kropp har tagit så mycket stryk av detta och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är jämt en stark och målinriktad tjej men nu har allt åkt av mig känns det som. Jag har inte kraft alls utan min tårar bara rinner och mitt hjärta känns som det gått i tusen bitar. Den värsta känsan i mitt liv. 

 

Vad ta man sig till då man vill spola tillbaka tiden men samtidigt vill man leva i nuet och att allt ska vara som det var förut?